En gång i tiden kunde jag berätta allt och visa er allt på den här bloggen. Men idag är ni för många, jag vet inte vilka ni är. Jag vill, men det går inte. För många läser, för många diskuterar. Men jag vill berätta om den andra kryssningen i alla fall. Träffade Mr Perfect där. Han var så perfekt att jag fick nypa mig i armen flera gånger. Lite detaljer kan jag dela med mig av i alla fall!

Det var i alla fall världens bästa kväll, kommer alltid minnas det dygnet. Alltså de som känner mig vet att jag är helt galen i killar som har toffs. Jag såg han och hans gäng redan i början vid ombordstigning och då sa jag till Anahita: ”Dem där kommer vi att hänga med ikväll” och hon tänkte ”yeah sure...”. De var fem grabbar, alla lika snyggt klädda och stiliga. Och dem ägde verkligen dansgolvet. För att göra en lång historia kort, i rökrummet(jag röker inte) råkade någon fimpa sin cigg på min vita blus och det blev kaos. Jag skrek och var riktigt förbannad och då la Mr Perfect märke till oss och kom fram. Han presenterade sig och kindpussades, i sverige!! Hur gulligt?! Snackade lite och vi båda var taggade på att dansa så vi gick till dansgolvet. HIT THE FLOOR! Alltså har aldrig dansat så mycket, så länge och med någon som är så GRYM som han var. Där emellan hände en del saker och vi tappade bort varandra. I flera timmar. Fyra stängde dansgolvet, han var fortfarande spårlöst försvunnen. Började sakta glömma honom, var bombis på att han gått till sin hytt och somnat och vi skulle aldrig mer ses igen. Hängde istället med två andra grabbar från hans gäng i typ två timmar. Chillade, snackade om allt möjligt och käkade lite mat. Alltså, stockholm stad är fantastiskt. Människorna är fantastiska. Så sköna människor som de finns i sthlm finns det ingen annanstans. Lovar. Runt sex tiden skulle jag på toaletten och lämnade de andra, men egentligen tänkte jag leta efter Mr Perfect. Båten är enorm men gissa vem som letade efter mig också? Mr Perfect!!

Hoppar över alla smådetaljer nu. Den här gången fick vi lite sömn i alla fall. Tror att vi somnade kring tio-tiden på morgonen. Och jag sov i en hans varma famn. Jag sov så himla gott men inombords grät jag för att jag visste att vi skulle skiljas åt dagen efter och aldrig mer ses igen. Förutom på Facebook.

Varför var han så perfekt? Han uppfyllde alla mina krav på drömkille-listan plus att han var äldre vilket är viktigt för mig(född 89).  Han var precis hemkommen efter ett år i Australien där han hade surfat. Brun, jättelång och toffs såklart. Tänk att jag fick honom till slut. Helt ofattbart, för han var overklig i mina ögon.

Okej, avslutningsvis kan jag berätta att vi är vänner på Facebook. Men som sagt, det som sker på Viking Cinderella stannar där. Och sker bara en gång.