Har du några komplex och vad gör du för att inte bry dig om dom? Alla människor har nog komplex men man väljer själv hur stor grej man vill göra av det. Jag skulle velat ha bättre hy, men samtidigt har jag aldrig döljt något med foundation och puder. Om jag själv accepterar det, då accepterar min omgivning också det. Och visst hade jag velat ha långt och fint hår och långa ögonfransar - men det är så små ytliga saker.

Hur många har du mer än strulat med? Haha, förstår verkligen inte på vilket sätt det kan vara intressant för någon att veta hur många jag kysst och inte kysst? Sånt håller jag för mig själv och mina vänner.

Vilken är din favoritlåt som alltid håller? Arctic Monkeys - 505 och Anna Ternheim - What have I done är så fina, så speciella och texterna är så starka.

Tycker du det är jobbigt om folk tittar på dig på gatan? Ehm, det beror väl på om det är positiva blickar eller negativa blickar de ger mig. Men alltid lika underhållande att komma på någon med att stirra på en. Jag brukar trevligt fråga om något står på tok, så nej det rör mig inte i ryggen. Kan bli väldigt irriterad dock om de sker på ett mindre diskret sätt.

Tycker du det är konstigt om randoms kommer fram och pratar med dig? Nej inte alls, jag är precis likadan själv. Har jag något att säga, ser jag en stört snygg kille eller vad som helst finns det inget som stoppar mig. Jag är trevlig och pratglad, kommer en okänd människa fram så är det bara roligt.

Hur många har du kysst? Och så kom frågan igen. Jag slutade räkna när jag gick i högstadiet och det borde du också göra. Men kyssar är mysiga, väldigt mysiga.

Favoritfilm? Taken har jag sett över tio gånger. Se den om du inte redan har gjort det!

Hur ska din drömkilles personlighet vara? Jag har slutat ställa krav. Det är då de finaste killarna dyker upp i ens liv. Men det finns saker som jag uppskattar och föredrar hos en kille, till exempel värderar jag intellektuella killar väldigt högt och vi ska kunna skratta ihop. Målmedvetenhet imponerar även starkt på mig. Om jag frågar vad han har för framtidsplaner vill jag inte bara höra ”Vet inte”. Sad but true. Jag vill kunna föra diskussioner och han ska kunna argumentera för sin sak. Förstår ni nu varför jag aldrig någonsin ger en kille i min egen ålder en chans? De här sakerna kommer i senare år helt enkelt.

Vilken typ av killar faller du för? Man faller ju oftast för någons utsida, det vill säga utsidan ger insidan en chans. Stilig klädsel, ett leende och en toffs är allt som krävs för att jag ska ligga på golvet och dreggla. Och ibland är det tatuerade killar med snagg och converse som får hjärtat att slå dubbelslag. Vissa killar har ”it” och andra inte. Men jag ger i princip alla killar med toffs en chans - så hett!

Vad har du för ursprung? Jag har rötter från Iran. Aldrig vetat om jag ska kalla mig själv för Svensk, Iranie eller både och? Jag är född i Sverige, bott här i hela mitt liv men samtidigt har jag ingenting Svenskt i mig. Äh ni fattar.

Vill du tatuera dig? Jag vet inte. Tror de råder tatueringshysteri just nu bara, minns ni för ett par år sedan var det trashigt, något som ansågs som negativt. Om man ser till mina framtidsdrömmar passar inte en tatuering mig. Men på ett diskret ställe - absolut. För man tatuerar ju sig själv för sin egen skull, eller vissa gör det för konstens skull och fine bra för dem. På revbenen vill jag skriva en personlig text på antingen persiska(bokstäverna är jättefina) eller något annat språk. Vad jag ska skriva behåller jag för mig själv.

Hur mycket pengar får du av dina föräldrar, vem betalade din resa till Spanien? Först och främst, jag bor hemma hos mina föräldrar och går i skolan så mina föräldrar försörjer mig. De finansierade hela min resa. Och hos oss fungerar det som så att jag får en summa på kortet varje månad till små-saker medan jag får pengar när jag behöver. T.ex bio, kläder, äta ute och så. Jag har valt att aldrig ta barnbidraget, det ser jag som en stor förlust då ens ekonomi blir mer begränsad.

Är texterna som du skriver på din blogg sanna? Mycket är baserat på saker som hänt mig ja. Eller jag skulle nästan vilja säga att allt är inspirerat från det verkliga livet. Och texter om händelser tex dykarberättelsen är ju något som hänt mig, men det framgick rätt tydligt i texten. Jag finner alltid inspiration i vardagliga händelser när jag skriver, att skriva är som terapi för mig så jag sätter mig ner och skriver så fort något händer. Ibland delar jag med mig, ibland inte.

Umeås snyggaste kille? Oh, jag vill skriva ut det, eller alla vet redan att jag är helt galen i honom men ledtråd: han har toffs. Såklart.