Jag tror på ödet. Jag har sagt det gång på gång och jag gör det nu igen. Nu ska jag berätta en kort liten historia om vad som hände mig i fredagskväll. Jag träffade honom. Igen. Efter nästan tre år. Ni som följt bloggen länge vet att jag var i Rumänien ett höstlov tillsammans med Anahita för mer än två år sedan. Hennes syster pluggar där och vi hälsade på. En minnesvärd vecka på alla sätt och vis.

En kväll i Cluj 2009

Efter många om och men, saker som hände och ett par snabba beslut hamnade jag och en vän på Ålidhem(studentområdet) i fredagskväll. Medan vi väntade på bussen hem satt vi vid en ingång och pratade. Min vän tar upp sin tändare men jag stoppar henne. På håll ser jag nämligen två killar komma gåendes. Jag frågade: ”Tja, har ni en tändare?” medan de kom närmare. Den ena killen langade över sin tändare till min vän medan den andra kom fram och stannade precis framför mig. Han tittade på mig, log och sa: ”Dig har jag träffat i Cluj”. Det kom så plötsligt. Vände mig hastigt om till min vän för att få en reaktion på det han just sagt. ”Vi träffades i Cluj på after eight, minns du inte?” sa han igen. Jag var fortfarande tyst och då sa han: ”Jag minns till och med ditt namn, du heter Javaneh”. Och då föll bitarna på plats. Men jag var så chockad, fick inte fram några ord. Vi träffades i Rumänien för flera år sedan, hängde en kväll och han var underbar - nu stod han mitt framför mig, i Sverige och i Umeå. Han kom ihåg allting. Han sa att mitt ansikte inte är något som man glömmer.

Bilder från den där kvällen vi träffades. Det här var första gången jag var på en nattklubb, 15 år och hade den roligaste kvällen i hela mitt liv.

Vad gör han i Umeå då? Han har kommit in på tandläkarprogrammet och nu bor han i Umeå. Så himla sjukt. Om ni minns bloggade jag lite om honom efter att vi hade träffats, finns till och med en bild på oss i arkivet men det får ni leta fram själva. Hur som helst, bussen kom och jag sa lägg till mig på Facebook. Han svarade: ”Lägg till mig du” och sa sitt efternamn. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra, min vän säger att jag borde vänta på att han lägger till mig medan jag tror att han väntar på min förfrågan. Att det ska vara så himla krånligt, spela svår hit och dit. Hur ska jag göra?

Är fortfarande chockad. Världen är så liten. Det är ödet att vi hamnade där, hade jag inte lyssnat på min vän och satt oss i den där ingången hade vi aldrig träffats. Jag tror på ödet, det gör jag.