Det är inte så många förutom jag själv som känner till mina tvångstankar. Mina tvångstankar är helt störda nämligen. Det är inte det vanliga så som att inte gå på speciella brunnar, tvätta händerna tusen gånger per dag eller "tänk om-tankar". Det är bara vissa märkliga saker jag måste göra, och gör jag det inte så...händer ingenting egentligen. Men jag bara måste. Jag tappar fokus på omvärlden, det osm sker runtomkring är inte viktigt förrän jag lyckats. Låt mig ge er ett exempel.

När jag kliver av bussen på morgonen och ska gå den lilla biten till skolan är vi alltid ett par stycken(5-10) som ska gå den lilla sträckan. Jag måste gå först. Det går inte att människor går framför mig. Det är min värsta och jobbigaste tvångstanke. Är det en kompis kan vi gå bredvid varandra - men att någon går framför mig går inte. Därför händer det att jag joggar sakta bara för att hinna före alla andra. Jag vill inte ha någon flåsandes bak i nacken utan jag ska gå först. Det handlar inte om att jag ska hinna först för att jag är bäst utan jag klarar inte av att ha människor framför mig. Ofta är det flera klasskompisar som kliver av bussen men jag pratar aldrig med någon på väg från busshållsplatsen till skolan och jag tror de börjar märka det. För jag måste gå först och hinner inte prata.

När jag går på stan känns det jobbigt att alla går framför mig. Då ”utmanar” jag mig själv att försöka gå om alla - vilket är omöjligt. Det är värst när jag är ensam. Så fort jag omger mig kring vänner så är vi oftast mitt uppe i ett samtal så då uppehålls jag av det. Så när jag går på stan ensam, vilket jag helst undviker då handlar allt om att gå först. Jag glömmer ibland bort att gå in i affärer/gallerior för att jag fokuserat på en person jag måste hinna före. Ibland hamnar jag precis bredvid någon och då börjar jag gå jättesnabbt och personen bredvid reagerar ju förmodligen.

Det här är en läskig och jobbig störning som jag har. Har ni någon jobbig tvångstanke som följer er?