Fick ett SMS i natt. ”Happy birthday :** call u tomorrow :)” och ja visst, det var gulligt. Han är snygg. Jag tog åt mig av Bave Amins råd, träffa andra. Dejta, träffa nya killar, gå på fest, kyss någon annan - men in the end of the day kommer ändå han tillbaka i tankarna. Igår råkade jag till och med kalla min kompis för hans namn. I’m so not over him. Eller?

Saken är den att man faller tillbaka ibland. Ett litet återfall. Men sedan är man tillbaka på banan igen. Lite så jag fungerar. Men det är ju min födelsedag idag. Jag vet att du kommer ihåg det. Om du läser detta, tänker du inte ens gratulera mig? Är det för mycket begärt? Jag önskar att jag aldrig ljög om min ålder för dig. Det var ett misstag jag har lärt mig utav. Aldrig någonsin mer. Jag vill aldrig mer svika någon och bli lämnad igen. Tack vare detta har jag blivit klokare, jag är ärlig med alla om min ålder och om någon inte accepterar mig för den jag är - then fuck it! Jag är jag, åldern är en siffra. Och ja, det här är första gången jag skriver ut det. Nu vet ni. Jag ljög om min ålder, för att han inte skulle lämna mig. Nu i efterhand inser jag att han aldrig hade gjort det, vi tyckte om varandra för mycket.