Fick ett helt fantastiskt avslut på allt. Att säga hejdå är alltid jobbigt. Jag övervägde mellan att åka hem och ångra mig för alltid(man ångrar alltid det man aldrig gjorde) eller att gå fram och få ett avslut. Kan fortfarande inte tänka på annat än hur snabbt han simmade ut till mig och räddade mig. Jag kommer tillbaka nästa år och då är han också kvar. Trodde han och de andra var arga på mig och hatade mig, gömde mig hela dagen på stranden men jag hade så fel. Han räddade mitt liv. Han har sett mig gråta och skratta. Haha han berättade att jag grät som en riktig bebis när han kom fram till mig den där dagen och att jag grep tag om han jättehårt. Han är en hjälte verkligen! Och detta får bli det sista jag skriver på riktigt. Hörs i Umeå!