Alltså nu vill jag bara hem. Inte en enda stranddag till. Utan överdrift så hatar livräddarna mig. De gör verkligen de. Utskällningen jag fick idag var inte att leka med. En blandning mellan Spanska och Engelska, för de mesta på Spanska skrek han verkligen på mig. Varför? Jo för att jag simmade lite för långt ut. Ok, det var röd flagg idag igen men jag hade kontroll. Jag simmade runt ganska långt ute med en Spansk kille, det var vi två hela tiden så jag kände mig helt lugn. Visst, vi bottnade inte men vi flöt på vågorna så man blev inte trött. Tydligen hade livräddarna blåst och blåst i visselpiporna och försökt vifta in oss men vi såg inte. Den Spanska killen sa att de kommer ut i vattnet om jag de är riktigt allvarligt(som igår) så vi fortsatte hänga kvar. Tills Julias pappa plötsligt kommer simmande mot oss med två livräddare hack i häl. Fan tänkte jag, så himla skämmigt att det är jag igen. Började simma inåt själv och när jag kom upp på land tänkte jag att de är lugnt men då såg jag att tre badvakter till stod där och ropade på mig och bokstavligen skrek. På Spanska. Jag förstod bara några enstaka ord men insåg ändå hur jävla arga dom var. Jag blev typ gråtfärdig, ärligt jag gjorde inget farligt. Gick lite för långt ut, men varför skrek dom inte på den Spanska killen då? Han var i alla fall väldigt arg och pekade på den långhåriga badvakten som jag älskar så mycket och sa att han och de andra hade riskerat sina liv för mig igår och hur jag vågar gå ut så långt idag igen. Visst, han har en poäng men ilska löser ingenting. Han lugnade ner sig när jag gråtfärdig sa "I'm so sorry, I'm sorry".  Åhh hur kan allt bli så fel?! Allt jag ville var att bli vän med dem, hänga lite och ha kul. Fånga deras uppmärksamhet. Inte bli hatad... Alltså han den långhåriga, Carlos(som jag har flera bilder med) gav mig hatblickar. Han sa inte ett ord, bara blängde på mig :( Jag får väl skylla mig själv. Sista stranddagen imorgon.... hejdå..