Då var jag hemma. I Sverige. I Umeå. Känns fruktansvärt. Tänker bara tillbaka. Idag borde jag egentligen legat på stranden, tagit en strandpromenad och hängt lite med Carlos, ätit en Magnum double Chocholate(finns inte i Sverige). Hans kropp....*dreglar* nej nu ska jag chilla lite. Verkligen chilla. Packat upp lite men ska fortsätta med det. Chillinationmode liksom. Vi hörs! Kramis

Update: Bara jag som blir så deprimerad när jag kommer hem från en resa? Just den här resan var speciell, den pågick i tre veckor. Blev som en del av befolkningen. Tusen miljoner tack till dig Julia för att du var världens bästa resekamrat. Alla sa att vi kommer bråka, lessna - hata varandra. Vet ni vad? Vi bråkde noll gånger. Lessnade aldrig på varandra. Sams hela tiden faktiskt!