Jag satte mig i din bil. Hjärtat dunkade. Egentligen minns jag ingenting nu i efterhand. Du körde mig hem i din snygga bil. Vi pratade en hel del, du var så trevlig. En svärmorsdröm.  Ni vet när man har nått sin destination och ska kliva. Men helst av allt vill man sitta kvar. Så sitter man kvar. Tittar ner på sina fötter för att man är så blyg och sedan på honom. När jag skulle kliva av frågade du: ”Kan man få en kram?” Och det fick du.

Jag övervägde att stanna hemma igår kväll. Kände inte alls för att lämna huset. Men det gjorde jag i sista sekunden. Hade jag stannat hemma hade jag aldrig träffat honom. Och det mina vänner, det är vad jag kallar för ödet.