Imorse satt jag och väntade på bussen. Jag satt i busskuren. En tjej från parallellklassen stod och väntade hon också. Några minuter senare kom killen jag trodde var hennes pojkvän. Nej juste. De har gjort slut kom jag på. Har ni varit med om en stämning som är så stel att man nästan fryser till is? Leendet hon hade på läpparna dog ut. Hon tittade åt andra hållet, han tittade på henne. Han såg ut att vilja säga hej men fick inte ögonkontakt med henne. Vad konstigt tänkte jag. Två personer som verkade vara gjorda för varandra innan vi gick på jullov pratar plötsligt inte med varandra. Inte kan kärleken dö ut så snabbt?


När han tittade åt andra hållet vände hon försiktigt på huvudet. Hon sneglade på honom i smyg. Hon visste inte att jag satt där och iaktog dem båda. Det var lite som på film faktiskt. Han tittade ner på sina skor, trampade lite löst i snön och tittade upp. Han gick fram till henne. Så himla spännande tänkte jag. "Hej" sa han försiktigt. Hon log faktiskt, hon log! Jag blev nog gladare än henen till och med där jag satt och spanade på dem. "Hej" sa hon tillbaka. "Har du..har du haft en bra jul?" frågade han försiktigt. "Ja. Ja det har jag, har du?" svarade hon. "Jo, lite ensamt kanske" svarade han. Hon tittade ner i marken sedan tittade hon upp igen och sa "Jag saknar dig" och tittade honom i ögonen. Jag smäller av, det här är för bra för att vara sant. Och sen kom bussen. A true kodak moment.

Såhär startade min morgon. Fint va? Förresten, hoppas flickan inte läser min blogg. Kan bli lite pinsamt då. Men jag tyckte ni var oerhört gulliga, bara så att du vet om du nu skulle läsa detta.