Små gester är det som räknas. Han behöver inte köpa tio röda rosor. Han behöver inte ge mig diamanter. Jag behöver ingenting. Det räcker med ett telefon samtal, och då faller jag. Då faller jag hårt. Mjukt. Hårt. Både och. Du ringde mig en kväll, från ingenstans. Vi hade inte pratat på ett par dagar. ”Hej, jag har glömt hur du låter. Ville bara höra din röst..” och  älskling jag föll för dig då. Jag höll sådär hårt, mjukt, hårt, mjukt. Min kropp skälver till likt ett jordskalv varje gång du ringer mig. Hela min värld stannar upp.

Ibland är jag livrädd för att du ska vara med någon annan. Någon som är finare än vad jag är. Sen minns jag vad du har sagt till mig, och då vet jag att det inte finns någon annan. Jag vill så gärna skicka ett SMS till dig. Men jag vill inte störa dig. Inte när du gör det du älskar att göra mest av allt på jorden. När du gör det du älskar, då är du som vackrast.

Vi ringer inte varandra längre. Vi pratar inte med varandra längre.