Fortsättningen på Lyckorus del 1

Någon mailade, några skrev i chatten, några skickade meddelanden osv. Ni kunde inte vänta på nästa del och glatt berättade jag vidare för er vad som hände så ni behöver ju inte läsa om detta antar jag. Hur som helst.

Han hade alltså hittat mig på Facebook. Mig. Av alla som satt i biosalongen på Sergelstorg hittade han mig. Det visade sig helt enkelt att min vän hade sin mobil i handen och smsade "Jag är på bio med Javaneh" samtidigt som han satt framåtlutad. Min vän skulle ta av sig jackan och sträcker på armen var på han nästan får mobilen rakt i ansiktet där mitt namn står. Gullig som han är sitter han och memorerar mitt namn under hela filmen, upprepar det flera gånger(förstår det, har inte världens superenklaste namn direkt) och prövade sin lycka på Facebook. You see, han hittade mig. Visst är det helt fantastiskt vad Facebook är bra ibland? Kan tillägga att vi som jag jag nämnde i förra inlägget såg på The Social Network dessutom.

Kort och gott, det var så det gick till. Juste, blickarna. Han tyckte jag var snygg och kunde inte konentrera sig under filmens gång, ungefär så kände jag också. Men så har vi en liten hake. Jag bor här och han bor där. Men så kan det gå ibland, man får se tillbaka på saker och ting som minnen. Just det här var ju både gulligt och roligt på en och samma gång. Hihi. Sötis.

Stockholm förra sommaren