Vi satt på din balkong och du rökte

du bad mig föra min talan,

för det var ju därför jag var där,

för att tala och förklara,

men jag fick inte fram ett ord

och tystnaden var ett faktum

sen kom smärtan,

inga tårar

men det gjorde ont,

för jag insåg just vad jag hade förlorat,

jag tittade på dig

du tittade inte på mig,

jag ville skrika det rätt ut

hur mycket jag tycker om dig,

jag ville egentligen flytta mig närmare

för du satt ju så långt bort

men nu vet jag att det inte hade spelat någon roll,

det du och jag hade var långt borta och försvann för länge sedan,

jag gick ut i hallen

tog min väska,

vände mig om en sista gång

och sedan klev jag ut ur ditt liv.

Det här skrev jag för några minuter sedan. Vänner, jag är tillbaka efter en veckas tystnad. Haters, mig blir ni inte av med. ‘Gnite