Te echo de menos, te echo de menos, te echo de menos. Lite mer än en vecka har nu passerat. Saker och ting börjar bli lite suddiga. Jag minns allt, det gör jag. Men det känns overkligt. Som om de aldrig hände. Som om jag aldrig var på den där resan. Försöker konvertera allting till ett minne. Se tillbaka på allt och kunna le liksom. Och då pratar jag om hela resan.