Bloggstrejkar tills jag vill blogga igen. Jag skriver mina texter själv och jag tror att han kommer skratta när han själv läser inlägget för att han och jag(och mina vänner) vet ju vad som är sant och inte. Förresten, vem har sagt att texter jag skriver är om mig? Nu råkade det vara så men jag skriver bara och inspireras av allt. Egentligen är det inte ens viktigt vad okända människor tror, att skriva är som terapi och jag älskar att göra det.

Förresten, har hänt väldigt intressanta saker här i sthlm speciellt på kryssningen, tänkte dela med mig av bilder och så. Berättar spännande detaljer senare ;) När jag känner för att blogga igen alltså. Hej så länge :)