Just den här dagen var speciell, det hade gått 180 dagar, 4320 timmar, sedan de talade med varandra sist. När han steg på bussen satt hon på den gamla vanliga platsen, längst bak och längst in mot fönsterrutan. Hon tittar inte ens upp på mig tänkte han. Han gick med raska steg mot henne och utan att ens tänka sig för slog han sig ned på sätet bredvid henne. Hon tittar upp, rakt in i hans ögon men förblir tyst. Han ser på henne och tar ett djupt andetag, sedan tar han hennes lilla ansikte mellan sina två händer och kysser henne. Tänk att en liten kyss kan få hela världen att stanna. Hennes kyssar rubbar hela hans existens. Hans hjärta tog ett skutt, och sedan ett till. Sedan särade han sitt ansikte från hennes och såg henne djupt i ögonen. Hon log. Han log.