Vi var inte hundra på att det var Emanuel. Klockan var efter tolv på Onsdagkväll, den stora lill-lördagen i Stockholm alltså. "Äh vafan vi går fram och ber om en bild bara" sa jag. Och ja visst, visst var det Emanuel som man dreglat så mycket för när man sett han i TV-rutan. 

Och ja, ser man en kille som är eftertraktad bland hälften av Sveriges kvinnliga befolkning ser jag inget fel i att pussa honom. Hur seriöst var det liksom, han var packad och glad och vi var asglada för att vi sett honom liksom.