Du vet att han kommer att svika dig. Men ändå stannar du kvar. Han har sagt att han inte kan stanna hos tjejer, du har sett det med dina egna ögon. Dina kompisars kompisar har upplevt det. Men du kan inte låta bli att tänka att kanske så är just jag speciell. Alla fina ord han säger, det får dig att stanna kvar. Han skulle inte ljuga för mig tänker du. Du övertalar dig själv att du är speciell. Han kommer stanna hos mig tänker du.

I still believe its you and me till the end of time...

Känner du igen det där? Förmodligen. Det känns bara så rätt, för första gången så bryr sig någon om dig. Någon förstår dig på ett sätt som ingen annan tidigare har lyckats med. Det här är något speciellt tänker du. Ni kan prata om allting på jorden, du kan vara dig själv med honom. Han tycker du är helt perfekt. Du tycker han är mer än perfekt.

Men sen så händer det alla dina vänner har varnat dig om. Han lämnar dig. Han lämnar dig helt ensam, med ett krossat hjärta och ett niagarafall till tårar. Han finns i dina tankar när du äter, sover och vaknar. Han finns med dig hela tiden. Varför? Varför blev det såhär? Hur kunde jag vara så blind. Men han kommer tillbaka tänker du. Han kommer sakna mig tänker du. Varje gång mobilen vibrerar hoppas du att det är han. Men det är inte han. Fan. Det gör så in i helvetes ont. Jag vet. Men du måste vara stark. Tänk inte "Jag skulle ha lyssnat på dom andra..", klandra aldrig dig själv. Aldrig.


Det finns två anledningar till detta. Antingen är han bara inte en förhållandes typ. Han är bara Mr. Perfect and Mr. Right, han är killen med stort K som vi alla faller för. Han vet hur han ska handskas med tjejer. Han förstår dig. Han säger fina saker till dig. Eller så är han snäll. Han varnar dig i början. Han säger det dom där orden vi oftast väljer att ignorera. Vi vet nog inte vad vi ger oss in på. Vi faller för honom ändå. Rätt skumt ändå. Nu när vi ändå pratar sånt här. Vet ni vad som gjorde mig glad här om dagen? När han ringde till mig. "Jag har glömt hur du låter. Ville bara höra din röst.." och ja, jag tar en liten risk som skriver ut allt detta. Pinsamt om du hittar hit och läser igen.

Men kom ihåg: Klandra inte dig själv. Aldrig någonsin. Jag vet att du vill leta fel på dig själv. But don´t do that girl. Låt bara bli hur mycket du än försöker hitta något du kunde gjort bättre. Det hjälper inte.