Känner du igen dig själv?
Jag är en person som dras till trasiga själar. Människor som jag vet har tendens till att såra mig. Människor med trasiga själar intresserar mig, tanken av att förändra lockar mig. Samtidigt har jag en enorm självbevarelsedrift, alltid ska jag överanalysera allting. Jag läser av människor som böcker och jag är ständigt på min vakt. Jag kan sitta och läsa om ett SMS om och om igen. Tyda vartenda litet tecken, smilis och ord.
Jag litar heller aldrig på någon. Andra får gärna lita på mig, jag tycker om att lyssna på problem. Jag blir varm inombords när någon tackar mig för att jag lyssnar. Dock öppnar jag mig helst inte alls för någon om mina riktiga problem, inte ens mina allra närmaste vänner. Kärlek och killar pratar jag gärna om. Men sedan finns det saker jag alltid behåller inom mig, som jag egentligen borde prata om. Men jag kan inte. Det går inte. Förstår ni?
Jag litar heller aldrig på någon. Andra får gärna lita på mig, jag tycker om att lyssna på problem. Jag blir varm inombords när någon tackar mig för att jag lyssnar. Dock öppnar jag mig helst inte alls för någon om mina riktiga problem, inte ens mina allra närmaste vänner. Kärlek och killar pratar jag gärna om. Men sedan finns det saker jag alltid behåller inom mig, som jag egentligen borde prata om. Men jag kan inte. Det går inte. Förstår ni?
Kommentarer
Postat av: anna
då är vi två, känner igen mig i princip allt :)
Postat av: Cassandra
Är exakt likadan! Jag litar inte under några omständigheter på någon annan, men önskar att jag kunde. Men däremot älskar jag när andra öppnar sig för en, man känner sig liksom speciell på nåt sett :)
Trackback
