Kärlek, jag tror att ni alla känner igen dessa känslor som kan vara outhärdliga samtidigt som det är helt jävla underbart. Han verkar tycka om mig tänker du, äntligen är jag älskad. Så händer det. Han bara drar....

Man måste lära sig att släppa taget. Samtidigt som många har lätt att tolka killarnas singnaler helt fel. Efteråt är han en idiot som gav dig falska förhoppningar. Ellerhur? Jag har också känt så, faktiskt. Han skickar fina sms, du väntar med att skriva och se om han skriver...och han gör det! Men sen lessnar han bara och du undrar vad du har gjort för fel. Många tjejer ska alltid överanalysera saker och ting kring detta, och jag är en av dom. Vad kunde jag ha gjort bättre? Gjorde jag något fel? Var jag alldeles för på honom? Frågor som ingen kan besvara. Känner du igen dig?

Jag är som sagt ingen relationsexpert, men med tiden har jag lärt mig att ta det lugnt. Chilla.
Exempel på saker som gör oss tjejer glada/får oss att tro att han är intresserad:
Han smsar först/hör av sig först
Han skriver puss
Han kallar dig baby/gumman osv
Det finns många exempel, men många tolkar det fel. Även jag. Minns hur jag kände att yes, det här kan verkligen bli vi bara för att han skrev puss liksom. Jag tycker om besvarad kärlek precis som er andra, självklart. Men jag tror på vänskap som leder till kärlek faktiskt. Fortfarande blir jag så glad inombords varje gång han hör av sig. Vet att det inte kommer bli något mer, inte idag alltså. Men ändå blir man så glad, förstår ni? Kan liksom ändå inte sluta tänka på alla hans tatueringar, dom där ögonen som får alla tjejer att gå i taket. Ni förstår mig, visst gör ni?



Jag har lärt mig att inte överanalysera allting för alltid. Det leder ingen vart, vad spelar det för roll om du kommer på den perfekta meningen nu i efterhand? Kände bara för att dela med mig av min egen pyttelilla erfarenhet och tankar. Tror dock att många av er känner igen er. Har jag rätt?