Jag tror inte att det är så att tjejer lättare får känslor för killar än vad killar får för tjejer, jag tror bara att tjejer är mer villiga att ge en relation tid för att se om den kan utvecklas och bli någoy, medan killar redan i början (om de inte känns rätt) inte försöker anstränga sig för att det ska göra det heller. De är ok med att bara låta saker vara. Men vi tjejer inte är ok med det, inte för att vi i alla fall är dökära i personen, utan för att vi är rädda för att bli det.


Varför tror ni att det finns kvinnor som skriver monologer på sms, med desperata frågor om vad som gick fel?
Du var fel,  han kanske inte var fel, ni var fel, för varandra. Face it. Kärlek är inte alltid så romantiskt som på film. Vi tjejer är lite jobbiga ibland. Fråga din killkompis till exempel. Det är ingen idé att smsa och skriva långa sms och fråga om varför han gjort som han gjort. Förmodligen kommer han säga att du inte var felet, att felen var från honom. You know what? Han ljuger. Med största sannolikhet så var det just du som var felet. Vem fan gör slut på grund av att man är fel? Ähh.

En kvinnas analyser om det motsatta könet kan få vem som helst att bli ett vrak. Känner du igen dig, han skickar ett sms och du googlar ordet du inte förstår, frågar en eller två kompisar och läser det sedan flera gånger per dag. Varför gör vi så egentligen? Gör killar också det? Nä, förmodligen inte. Allt skulle faktiskt varit så mycket enklare om man inte gjorde det. Jag är en analytiker jag också faktiskt. Jag tycker om att gå på djupet, jag tror att det finns en mening bakom varje ord. Jag tycker om att välja ut ord i förväg helt enkelt.

En ganska osammhanhängande text med tankar kring kärlek.